Senare järnvägshistoria , Bo Justusson
Stambanor |
År 1853 beslöt den svenska riksdagen att bygga statliga stambanor
genom Sverige. Stambanan från Stockholm till Göteborg blev klar
1862, och till Malmö 1866 etc. Många privata järnvägar
byggdes med anslutning till stambanorna, ofta smalspåriga.
Max banlängd 1938. De flesta privata järnvägar fick senare ekonomiska problem och köptes upp av staten fram till 1950. Många banor lades ned, speciellt de smalspåriga. |
TABELL 1. SVENSKA JÄRNVÄGSNÄTET, KM År Totalt Statliga Privata km normal smal normal smal 1856 66 32 0 34 0 1860 527 303 0 176 48 1870 1727 1118 0 376 233 1880 5876 1956 0 2686 1234 1890 8018 2613 0 3730 1675 1900 11303 3850 0 4832 2621 1910 13829 4418 0 6133 3278 1920 15160 5506 0 6081 3573 1930 16810 6641 0 6386 3783 1940 16756 9226 436 3997 3097 1950 16640 12436 2730 728 746 1960 15399 12203 2255 665 276 1970 12203 11279 265 501 158 1980 12006 11195 182 440 189 1990 11211 10801 0 334 76 1994 10798 . 0 . 66 Källa: Statistiska centralbyrån |
---|---|---|
|
||
Järnlinjer | Viktiga linjer med järn som gods var TGOJ från Grängesberg till Oxelösund, och Malmbanan från Malmberget till Luleå och till Kiruna och Narvik (1902). Alla tre för malmtransport. Bergslagernas järnväg från Bergslagen ner till hamnen i Göteborg var för järnvaror. |
Malmbanan är idag den enda banan för transport av järnmalm
i Sverige. Det är en mycket fascinerande bana.
- Mer info om Malmbanan, se nästa sida!
|
|
||
Struktur- förändringar | Trots att de små gruvorna och järnverken fick bättre transporter så blev resultatet att de stora vann mera, eftersom transporter kunde göras till stora effektiva anläggningar. | Antalet gruvor och bruk minskade successivt och idag finns bara 2-3 gruvor (zink) kvar i Bergslagen (Garpenberg och Zinkgruvan). Svensk gruvverksamhet är idag koncentrerad till norra Sverige kring Skellefteå och kring Kiruna. |